Jag är lite arg

Jag kände inte till ”Kulturprofilen” (det verkar skrivas med stort K)  innan det nu skrevs om honom, tack vare de 18 kvinnor (fint att de var 18 stycken, mycket symboliskt) som berättade om galenskaperna.

Men jag är inte bara arg på denna individ, utan på alla som konspirerar, klappar ryggar, räddar eget skinn på så hög nivå. Vem kan jag lita på?

I går såg jag en reklamskylt för Apotekarnes julmust. Då blev jag arg på reklam också. Det är bara några som har bestämt vad vi ska tycka, gilla, köpa. Samma inom bokvärlden. Det bestäms vad vi ska läsa. Stora förlagen köper bra platser i bokhandeln.

Vems boksmak och omdöme ska jag lita på? Min/mitt eget naturligtvis, men hur ska jag hitta till de böcker som jag vill läsa? Mitt senaste fynd hittade jag tack vare Instagram. Huruvida de som visade boken var sponsrade av recensionsex eller ej vet jag faktiskt inte i detta fallet. Men det gick ju bra i vilket fall. Däremot är jag numera tyvärr skeptisk till böcker som jag ser i inlägg flera gånger om dagen periodvis. Marknadsföring på direktnivå. Ändå känner jag mig lite mjuk och eventuellt ödmjuk inför sån marknadsföring eftersom jag ibland inser att det är en bok som ”behöver” spridas, den kommer förmodligen inte recenseras i stora kultursammanhang och kanske ändå når sina läsare bättre på sociala medier – och den kanske är riktigt bra för sin målgrupp. Observera att jag inte har någon djupare insikt i hur bokförlag jobbar.

Just nu läser jag i alla fall Myggor och tigrar av Maja Lundgren. Jag var tvungen.

Julmusten som är god är Nygårda (Spendrups). Och boken jag läste tack vare Instagram var Fårdagboken av Axel Lindén. Måste själv göra ett instagraminlägg om den.

Det här var ett spontaninlägg och inget debattuttryck, och ej sponsrat.

 

Annonser

Bra Babel!

Oj vad nöjd jag är. Jättebra Babel, jättebra bokprat. Det här blir en prima bokhöst.

Funderar på att förhandsboka The White Book av Han Kang till mig själv som julklapp.