Bra Babel!

Oj vad nöjd jag är. Jättebra Babel, jättebra bokprat. Det här blir en prima bokhöst.

Funderar på att förhandsboka The White Book av Han Kang till mig själv som julklapp.

Annonser

Bokläget

Så här ligger läget: jag har börjat läsa Arundhati Roys nya bok Den yttersta lyckans ministerium. Den är inte lätt. Jag vill helst läsa den, men den kräver lite hjärnkoncentration av mig. Inte alltid har jag det i beredskap.

Eftersom jag läste Miraklet av Emma Donoghue lekande lätt och för att vara jag, snabbt, så letade jag något mer som hade spänning i sig utan att vara en deckare. Fann Bländad av Petra Holst. Jag hade låga förväntningar, och det var kanske lika bra. Den var inte dålig, väldigt väl skriven (ja, särskrivet) och även om jag ibland läste med lite förhöjd puls så tänkte jag ofta att jag hade kunnat vara mer irriterad än jag var. Jag har funderat en hel del på kroppsspråk och kroppsreaktioner som somliga lägger märke till, medvetet och omedvetet, och andra inte. Skulle egentligen tro att de flesta av oss lägger märke till det, men oftast omedvetet. Ni vet, att man ”får en känsla av” vad personen egentligen tänkte.

Ja, men jag läste den i alla fall, snabbt även den. Men nu är jag redo att läsa sånt jag egentligen vill (och jag ber om ursäkt om det låter snobbigt, jag menar inte det, men t ex Bländad var inte en bok jag gått omkring och varit sugen på utan letade upp för ett snabbläsarsyfte). Arundhati Roys bok är vimlande och brokig, men jag gillar den. Det tar väl ett tag att läsa ut den, men sen är jag sugen på Jonathan Safran Foers Här är jag.

Babel började i söndags. Äntligen ett avsnitt som jag gillade så mycket att jag nästan såg det två gånger. Det var från en litteraturfestival i Danmark, och jag antar att det hjälpte till att det blev ett urval av gäster som kändes spännande för mig. Nästa avsnitt är som vanligt i studio, och vi får väl se om det blir något projekttema även denna omgång. Jag var inte jätteförtjust i musikinslagen förra säsongen. Såpass att jag hoppade över att se flera avsnitt.

Knausgårds sommarbok

Skulle ha instagrammat detta, men dels var bilderna för stora och dels har jag precis visat denna bok på bild där. Läser lite i Om sommeren av Karl Ove Knausgård, som jag köpte i Norge på semester. Åh, det är en sån njutning. Och nu skrev han om camping, mitt när jag längtar (tillbaka) till ett tält som mest. Denna bok planerade jag inte att läsa nu, men jag dras till den. Fin att se på, fin att hålla i, fin att läsa.

Min lilla läsplatta

Jag älskar pappersböcker, det är inte det. Har föredragit pocket länge och faller nog mest för det formatet, men gillar mer och mer att (återigen) sitta med en ”riktig” bok i händerna.

Men det ÄR så smidigt med plattan! Liten och lätt och massvis med böcker i den. Det är inte samma sak som att gå igenom sin fysiska bokhylla. Men roligt på ett mer ”Jaha, javisstja!”-sätt.

Eller så bums lånar eller köper man en bok hemma i soffan och läser den fem minuter senare. Så otroligt fiffigt.

Jag, som oftast läser en bit i en bok och sedan lämnar den, för alltid eller för ett tag, kan nu komma tillbaka till en bok och behöver inte ha sett till att lämna ett bokmärke i – det finns automatiskt, och boken startar där jag lämnade den, oavsett om det var två år sedan.

 

Läser just nu: Århundradets kärlekskrig.

Jag har jättesvårt att orka koncentrera mig på en bok just nu. Väljer att tro att jag är lite internetskadad (läser enstaka meningar här och där) och försöker därför träna upp förmågan igen. Kanske låter konstigt, men därför valde jag att låna Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström, dels är jag nyfiken men annars för att det är skrivet i korta meningar och rader (”punktroman”).

Jag blir jättestressad! Tror jag har fått högt blodtryck faktiskt. Inte för att jag är arg på den ena eller andra, utan för att alla repliker (och boken består ju bara av repliker) är i mina ögon arga. Och lite pretentiösa. Sökte på Instagram om den, och många älskar den, nån läser om den.

Jag läser den och det kommer att gå snabbt = bra för mitt lässjälvförtroende, men det känns som att jag måste göra djupandningsövningar! Om ni har några tips på hur jag ska närma mig boken så tar jag tacksamt emot dem. 🙂

Edit: Jag läser det här stycket och känner bara: varför lämnar hon inte bara? Varför känns det värt att diskutera, käbbla, duellera? För att få boken skriven? Jag kommer att läsa ut den, men läser hellre Bitterfittan en gång till sen, för att lära mig om feminism. 

Text (nu med bild)

Klas Östergren skrev en text till en butikskedjas inslagningspapper. Det finns flera sådana, och flera verkar trevliga att läsa, men det blir ofta inte riktigt av när det står på ett papper som är vikt och tejpat. Här är Östergrens text (styckesindelningarna är mina):

”När Neil Armstrong satte sin fot på månen hade miljoner läsare redan varit där. Det handlade bara om att tingen skulle komma i takt med tanken. Läsandet och resandet hade annars utvecklats sida vid sida; mellan hästskjuts och läsplatta ligger sekler av ökat vetande som aldrig lett någonstans om folk inte kommunicerat, läst varandras texter och utbytt erfarenheter.

En resa går att skildra i vetenskapliga termer, genom att beskriva en geografisk rörelse och genom att redogöra för den energi som krävs för att sätta en kropp i rörelse, dirigera dess riktning och hastighet i rummet. Men vad som egentligen händer när en människa läser och förstår en text är svårare att förklara.

Det är bitvis outgrundligt. Här finns så många delar som kan få det hela att spåra ur – enstaka ord som missförstås, mellanled som blir oklara, hela sammanhang som går förlorade. Men det fungerar ofta nog. Att sålunda följa tankens flykt i en text kan då vara något alldeles mirakulöst. Man blir kvar där man är, i stolen där man sitter, i sängen där man ligger, eller på perrongen där man står, men man vederfars ändå en obestridlig förflyttning. Det vi kallar frihet.

Så när Neil Armstrong satte foten på månen hade många miljoner läsare varit där och återvänt till jorden för längesedan.”

 

Med denna bakgrund och med Yukiko Dukes ord från i morse angående att bli en bra författare även om jag inte har några sådana ambitioner – ”läs, läs, läs!” – så ska jag börja läsa mer böcker.

Massa klagande från mig

Nu får jag ju rycka upp mig, jag har mest klagat de senaste inläggen. 🙂 I dag började jag läsa en liten bok, och den tänker jag inte klaga på: Miss Jean Brodies bästa år av Muriel Spark. En humoristiskt skriven bok som jag kanske först efteråt förstår vad den handlar om. Men Miss Brodie är i alla fall flickskolelärarinna på 1930-talet, med mycket bestämda åsikter om vad hennes kall i denna tjänst är.